HV71 förlorade trots sin kanske bästa match denna säsongen. Man kan säga att gårdagsaftonen därmed blev helt ok ändå, sett ur en hockeynörds synpunkt. Dock tyckte jag lite synd om HV71 som gjorde en kanonmatch i mötet med Skellefteå, men som till sist skulle falla med endast sex sekunder kvar. Men underhållningen var det inget fel på. 

Jag var inför kvartsfinal 2 mellan HV71 vs Skellefteå igår väldigt förväntansfull och funderande på hur matchen skulle komma att se ut. Det jag kan säga är att en del av mina förväntningar för en gång skull blev besvarade. Det är sällan jag numera blir nervös, men under större delen av matchen får jag erkänna att jag faktiskt blev det. När de svenska mästarna i power play tog ledningen tänkte jag, att here we go again. Men sen lyfte HV71 sitt spel i mellanakten och pressade tillbaka Skellefteå, som till sist tvingades att ta en time out. HV71 började vinna sargkamperna, var först på de lösa puckarna, tryckte in folk framför kassen, använde sig av backarna som tog avslut så fort de hade en möjlighet. Hemåt tightade man till riktigt bra och var aggressiva framför mål. Man tvingade ut gästernas suveräna forwards i sarghörnen och låg tätt inpå dem. Man visade ingen rädsla helt enkelt. Stundtals såg det likadant ut i den tredje perioden och matchen var spelmässigt jämn.

Men vad hände då de sista minuterna?
HV gick ner sig och Skellefteå tog över. Man lyfte åter upp spelet och kom till allt fler avslut, vilket tvingade hemmalaget att backa hem allt längre. Till sist satt man nästan i knät på Gustaf Wesslau. Detta är något som seriesuveränen är riktigt bra på och det får mig att tänka på de gamla tyska fotbollsåren. Tyskland var helt suveräna på att nöta ner sina motståndare. Vilket västerbottningarna har tagit fasta på. Ibland är känslan att de medvetet går ner i tempo för att vila, för att sedan komma med full anstormning när de känner att deras motståndare börjar bli trötta. Så med endast sex sekunder kvar hittade pucken in mellan Wesslaus benskydd. Ett lyckoskott eller en målvaktstavla?

Alla har givetvis sina egna teorier om detta, men jag tror att det var nerverna som avgjorde denna tillställning. HV71 var efter sin insats väl värda att vinna denna drabbning och med tanke på det spel båda lagen visade upp, kunde det gått hur som helst. En riktigt underhållande och publikvänlig tillställning blev det i alla fall. Klart är också att HV71 arbetar i uppförsbacke och frågan jag ställer mig är: orkar de resa sig?

I världens bästa sport är inget omöjligt!