Här sitter jag i tystnad, försöker relativt intensivt fundera fram hur jag lättast får med någon på denna resa. Det känns lite som matchklockan passerat 90 minuter och det blir en sista hörna. Så vi tutar och kör och hoppas att den – beep – bollen hamnar i rätt – beep – mål.

OS har efter en periods skränighet tystnat och lämnat TV-soffan. Efter någon vecka har en viss tomhet smugit sig på. Vad ska man nu göra på jobbet?

Där är i varje fall fotboll hemma i soffan. Det är lite av ett stående skämt varje vecka det är Champions League, att rada upp topplagens managers namn och berätta var de ska resa för att avsluta det med en pik till Brendan Rodgers och Liverpool. Typ – Arsène Wenger åker till München, Manuel Pellegrini till Barcelona, José Mourinho till Istanbul och Brendan Rodgers går och lägger sig. Jag tror dock att han sover gott den gode Rodgers. Till skillnad från Wenger.

I NHL närmar sig trading deadline med stormsteg. Det är kanske än mer upphaussat denna gång. Spelare som nämna i klubbytartaget är bland annat Matt Moulson (igen), Jaroslav Halek (igen), Chris Stewart (igen), Tyler Myers, Christian Ehrhoff ja i princip det mest i Buffalo Sabres kan fås. Detsamma kan sägas om Calgary Flames där bland annat Mike Cammalleri och Lee Stempniak ser ut att lämna. Vidare finns Thomas Vanek, Marian Gaborik, Ryan Callahan, Martin Brodeur, Jaromir Jagr. Listan är lång så vi får se….om eller vad eller var….

Vi nördar som sitter där och följer spektaklet trading deadline live vet hur det brukar sluta….i besvikelse efter att det hänt ungefär ingenting. I år får det banne mig bli lite action, NHL är skyldig oss fans det efter alla timmar de stulit.

Ska nog sägas att Rodgers sannolikt sover extra gott efter helgens match. Senaste säsongernas mardrömsmotståndare Southampton stod på andra sidan. Förmodligen hade hemmalaget en viss ångest då de skulle möta Premier Leagues målfarligaste anfallspar (ett mål mindre än hela Manchester United). Southampton hade nog hoppats att även få möta Premier Leagues målfarligaste mittbackspar.

Sover gott gör sannolikt inte Wenger, ska Arsenal tappa allt? En som definitivt inte sover gott är David Moyes. Fast Manchester Uniteds säsong får rätt många andra att sova gott. Den enda sanna glädjen är skadeglädjen, eller hur var det nu.

Moyes tog över ett mästarlag. Tappade egentligen ingen spelare. Klagar på truppen, som är regerande mästare fast underpresterar. Nu ser det ut som att man får sikta in sig på Europa League. Julafton för alla bortsett från klubben och dess fans.

Såklart åsyftas Martin Skrtel och Kolo Touré när vi pratar målfarliga mittbackspar. Såklart pratar vi om egen kasse. De två får Richard Dunne att se ut som en briljant tekniker. Skrtel kan sägas vara Slovakiens svar på Andreas Isaksson, de flesta får väl hjärtat i halsgropen så fort det kommer ett bakåtpass till honom? Touré får en att minnas Joseph Elanga och hans briljanta spel mot FC Thun.

Nu kom till Southamptons stora besvikelse Daniel Agger till spel. Således var superduon splittrad och således fick Liverpool en ganska enkel resa, även om det såg något darrigt ut i första halvlek. Minns föregående match, mot Swansea. Där både anfallet och backlinjen gjorde allt för att göra mål. Skrtel hade redan legat bakom en del i Swanseas anfallsväg när Rodgers byter in Touré för lite extra tyngd. Det var inte långt ifrån Touré lyckades vräka in kvitteringen på övertid. Det känns som om man lider av multipla personligheter när man berör detta ämne.

Eller det är klart United har ju tappat Howard Webb….

Stackars United!

Och såklart att Rodgers och Liverpool hade velat var med i Champions League. Fast med den obefintliga bredden så är det nog ganska skönt att man inte är med någon annanstans än i Premier League.

Nu höll vi ju på att glömma att Martin St. Louis också kan byta lag, New York Rangers pratas det om. St.Louis förtjänar lite eget utrymme. I Nordamerika, någonstans mellan strax före och strax efter OS, krävde St. Louis till vardags i Tampa Bay Lightning att bli bortbytt. Detta lilla unikum som så sällan får rubrikerna.

St. Louis har varit Lightning troget sedan 2000-2001 och han har hunnit bli 38 år. Likväl vann han NHL´s poängliga förra säsongen. Så sent som 2010-2011 gjorde han 99 poäng. Och han är på väg mot ännu en lysande säsong. Detta trots att hans superstjärna till radarpartner, Steven Stamkos, missat merparten av säsongen. Såklart sved det hos veteranen att hans ”chef” Steve Yzerman inte ville ta ut honom till OS, stor rink borde dessutom passa den spelskicklige snabbskrinnaren. Nu hamnade ju St. Louis efter lite betänketid i OS ändå, fast då var skadan redan skedd.

Min gissning är dock att St. Louis blir kvar. Den skadade stoltheten är snart åtgärdad…

Nu kom vi in på OS iallafall! Går inte att släppa det helt än. Så när vi ändå är inne på detta makalösa spektakel.

Längskidåkarna imponerade minst sagt under OS, likväl kröp besvikelsen fram när varken Charlotte Kalla eller Johan Olsson kunde utmana på tre respektive fem mil. Man blir lätt girig!

Utförsåkarnas insats i OS, ja vad ska man säga? Det gick utför! Billigt, jag vet. Fast det är inte mindre sant för den sakens skull. Sura miner och tårar.

I en helt annan sport i Sotji utspelade sig något helt annat. Tre Kronor tog silver, vilket är en bragd i sig även om det var en ovanligt tam och trist OS-hockey vi fick ta del av. Det hela solkades ned av, ja vi ska inte sten nu för det skulle bli så väldigt många stenar. Någonstans måste man ändå rannsaka sig själv. Tommy Boustedts konspirationsteorier får Arkiv X att blekna i jämförelse.

Doping, det kan man diskutera på jobbet. Den debatten tycks aldrig dö!

Man ska inte heller förglömma Henrik Tallinders insats i OS-hockeyn. På förhand ifrågasatt av de flesta som tycker sig kunna hockey – inte Magnus Nyström men hans kunskaper går vi inte in på här – och utplockad av Pär Mårts under någon form av go gubbe mentalitet. Ja han stod där och hade bestämt sig för att Niklas Bäckströms avstängning, det var Kanadas verk! Det var liksom Tallinders bidrag till dessa olympiska spel. Fast det handlar ju om känslor…..

Såklart är det synd om Bäckström. Utmålad som en fuskare. Och det går ju inte att förneka fakta. Fast de flesta kan nog känna empati för och sympati med honom. Som sagt skulle det kastas sten så hade det blivit många. Allting känns som ett A-B-C i felaktigheter. Hantering, råd, reaktion och intelligens för att nämna något.

Ni ser det går inte riktigt att släppa OS!

Nu tycks Bäckströms vardag rulla på fint. Poängen trillar in. Han har Washington Capitals med och bakom sig, NHLPA, NHL, IIHF. Tror nog Bäckström kan gå vidare. Och kritikerna kan hitta något annat att fokusera på.

Det här med stenar i glashus och doping. Jag kan väl våga påstå att även om avstängningstiderna eller domarna ofta är desamma så tycker jag det är skillnad på dopad och dopad. Exempelvis finns det ju inom rättsväsendet mord och dråp, stöld och snatteri och så vidare. Där gör man skillnad på det ena och det andra. Jag kan dock förstå att det är som det är när det gäller doping, det är svårt att bevisa uppsåt eller motsatsen och resurserna för det saknas. Bortförklaringarna är många och ofta dåliga eller osannolika. Det är om inte annat enklare att ha en dom som tas med hjälp av en schablon. Fast det förändrar ju inte att det egentligen är skillnad.

Såklart hamnar en del idrottsmän i kläm när avstängningar sker med schablon, som handbollsspelaren som tog kokain. Niklas Bäckström, även om just han inte tycks bli avstängd. Så var det väl en brottare som tagit någon form av narkotika också? Collateral damage antar jag. Jag kan emellertid inte riktigt förstå varför en del av våra finländska grannar kryper fram i detta läge och jämför Bäckströms vanligtvis och vardagsmässigt lagliga tablett med att systematiskt dopa ett helt skidlandslag. Det är skillnad på dopad och dopad.

Ni ser man kan alltid prata om doping! Den debatten tycks aldrig dö!