Måndagmorgon igen. Helgen var välfylld. En bättre halva som fyllde år, ett val och en mors dag. Någonstans i mitten där trycktes en lång harang av svordomar in. Väldigt lång.

Jag syftar såklart på VM-semin. Det går ju inte att säga att Ryssland inte var det bästa laget. Deras VM-guld är välförtjänt. Fast det hindrar ju inte en från att bli förbannad.

Fast det hände ju annat också. Final i Champions League. Sympatiserade inte med någon men led såklart med Atletico Madrid.

Och Tyresö spelade också final i Champions League.

Ryssland, JVM är färskt i minnet, vi har Krim, ett par galna oligarker och en militärmakt på uppgång. Och VM då såklart. Ryssland har på senare år hämtat sig, rejält, och är återigen en maktfaktor inom det mesta. I hockeyn beter de sig numera som Kanada gjorde förr, eller?

Så nära att Atletico lyckades ta båda titlarna. Så väldigt nära. Jag trodde aldrig att de skulle vara så nära faktiskt.

Tyresö var också nära. Nu är de längre ifrån än någonsin. Eller nej det var en klar överdrift men nu är i varje fall laget sprängt och vem vet vad som kommer att hända.

Det känns som om ryssarna gör som de vill. Och rätt eller fel så tror jag många andra nationer känner sig förfördelade när det kommer till domarinsatserna under matcherna mot Ryssland i detta VM, inte minst Finland.

Sannolikt kommer ju inte Atletico få denna chans igen. De bästa kommer säkerligen att säljas och Diego Simeone kommer få jobba ihop ett nytt material.

Nytt material lär Tyresö få vänta på. Och visst är man kluven. Sympati mot spelarna kan man ha men mot klubben och dess ”investeringar” utan täckning är ju förkastlig.

Ja, Richard Grönborg är ett kapitel för sig. Det går ju inte att försvara även om jag tyckte det var rätt kul att titta på. Känslorna svallade, sådant händer. Särskilt hemma i soffan. Inte mycket mer att diskutera.

Diego Simeone är inte helt olik. Hur många gånger stormade han in på planen? Rasande, gapandes och gestikulerandes. Tre ord som beskriver honom väl. Underhållande.

Oleg Znaroks dra tummen över halsen tycker jag dock är värre än orden Grönborg yttrade. Ganska mycket på grund av att han såg helt lugn ut när han vände sig mot svenskarnas bänk och gjorde gesten. Det gav det lite mer ”äkthetskänsla”.

Efterspelet var också en såpa. Znarok agerade enligt sig själv helt rätt, tänk om Grönborg svarat så. Och Znarok coachade sitt lag fast han inte fick. En liten Mourinho i hockeyversion? 100 kronor på att det inte blir ytterligare bestraffningar och så vidare.

Alingsås tog också lite nya grepp i handbollen. De hade ”folk” som såg matchen via SVT Play och sedan förmedlade vidare vad Tomas Axner & Co sa till sina spelare. Lugi hade alltså inte något överraskningsmoment, Alingsås visste vad som skola komma. Det greppet tål att diskuteras. Fusk?

I kampen om Stanley Cup blev det ett jäkla liv om att bland annat Ulf Samuelsson försökte se Montreal Canadiens träning. I fotbollen blir det också ett jäkla liv när det tjuvkikas på träningarna.

Fast det är väl avundsjuka som gör att man gnäller som jag – ni andra också såklart. Ärligt talat så vet jag inte om jag gillar hur Sverige beter sig heller. Pär Mårts och Tommy Boustedt framstår allt mer som konspirationsteoretiker. Som ruskigt dålig förlorare. För mig är det en sak att reagera på isen, under match och en helt annan att gå och slänga anklagelser runt om sig vid sidan av och efter matcher. Ja, OS är fortfarande ganska färskt i minnet.

Bara att lyfta på hatten för NY Rangers och LA Kings. Såklart lagen är inte i final än men det lutar en hel del åt att storstadsmetropolerna gör upp i finalen.

Fast Daniel Carcillo kommer missa den finalen efter incidenten med domaren. Fast visst är det lite tramsigt. Brandon Prust gör en ful tackling och får två matcher, Carcillo ”blåser” på domaren och får tio (förvisso automatiskt).

Tror de flesta höll på Finland i VM-finalen. Och jag tror vi är rätt nöjda med ett brons egentligen. Vi var faktiskt inte bättre. Det blev så uppenbart att vissa spelare inte håller måttet på nivån över SHL. Såklart är där flera unga spelare som kan eller kommer att utvecklas.

Fast där var en hel del annat skoj runt om. Leif Boork är stor komik. Berättar gärna hur man ska bete sig som proffs men sitter själv och tycker synd om Niklas Bäckström som måste spela med en spelare som Alexander Ovechkin. Jag förstår vad han menar men ska man verkligen sitta och säga så med den där tonen av förakt i rösten. Dock extremt skoj att han sågade kollegan Magnus Nyström efter att denne delat ut glädjebetyg till det svenska laget efter matchen mot Vitryssland.

Missförstå mig inte, jag gillar Boork. Boork är skoj, han pratar själv i väldigt mycket affekt och det gör ju att det kommer rejäla sågningar och tja kråksånger om både det ena och det andra. Jag personligen tycker att det är lite så det ska vara, man ska ha åsikter. Fast jag kan tycka att man ska akta sig med moraliserandet.

Väldigt roligt när Boork i samband med ännu en sumpad målchans sade att det fanns en anledning varför Calle Järnkrok skeppades bort från Detroit Red Wings. Det har han rätt i. Man ska inte dra förhastade slutsatser för insatserna i Nashville Predators sista matcher. Dock så är svensken fortfarande ung och potentialen finns där. Tiden är på hans sida.

Boork sågade även Erik Gustafsson, med all rätt. Finns en anledning till varför det nu blir KHL istället för NHL. I sådana fall ger jag även SHL-förespråkarna rätt. Alla NHL-spelare är inte per automatik bättre än spelare utanför. Generellt ja men där finns faktiskt dåliga spelare i NHL också.

Och Anders Svensson ”sågade” Erik Hamrén. Jag åtminstone tror jag förstår honom. Inte för att jag har en susning om vad som föregår i omklädningsrummet men visst är känslan att det väldigt mycket snack och väldigt lite av allt de andra. Alltid fina ord om det ena och det andra, fast mest är det egentligen ett evigt cirklande om samma saker.

Direkt i början så var det väldigt upplyftande, den gråa Lars Lagerbäck ersattes med en färgsprakande Hamrén. Fast färgen mattades snabbt. Sen är såklart inte lätt att göra underverk med det begränsade material Sverige har.

En annan i facket mest snack vars färg mattats är Dick Axelsson. Åldern stiger och fortfarande händer det bara saker runt honom ibland. Ganska sällan på denna nivå. Tåget har gått nu, eller det gick nog för länge sedan fast ja ja.

Och till en annan som inte är helt olik Axelsson, Ola Toivonen. Såklart skyddar han förbundskaptenen och visst är där en poäng med att man ska lösa sådant här internt. Fast nu är ju inte Anders Svensson med i landslaget längre och Toivonen var väl ganska frekvent i sitt kritiserande av tränare och klubb under den sista tiden i Holland. Och å andra sidan så är där kanske inte så mycket en spelare kan göra utan att ta det via media. Ofta känner man nog att ingen lyssnar i klubben, media lyssnar dock mer än gärna. Gnuggar händerna samtidigt.

Och Linus Klasen. Så typiskt att så många drar förhastade slutsatser efter fyra poäng mot Italien. Inför VM-semin skrev någon journalist på Aftonbladet att ”fyra poäng mot Italien betyder ingenting nu”, skönt för det var helt rätt. Klasen är lika fantastisk som han är värdelös. Tekniken är otrolig med vad hjälper det när du inte vågar eller inte kan vara bra mot annat motstånd än det svagaste.

Och Joakim Lindström. Ett bra VM men Mats Wennerholms snack om att Calgary Flames skulle värva honom och Oscar Möller för att höja laget är direkt trams. Möller måhända för han är faktiskt bra och fortfarande ung men Lindström, nej ett stort nej!

Och vad mång och det blev. Många finns det som faller under mest snack. Det är väl härligt. Arvet från Mattias Sunneborn lever vidare. Eller var det inte han som uppfann mest snack? Björn Ferry?