För min del kom de innan match, för Steven Gerrard kom de efter. Mina var tårar av ren och skär nervositet och för Gerrard var det lättnad och känslan av att äntligen få den där chansen att få den där titeln.

Kanske Hillsborougholyckans memorial innan match också spelade in. Till allas tårar.

Undertecknad laddade annars upp med att titta på när Djibril Cissé skjuter frisparkar på blekfeta fransoser. Lägg till intensiv lyssning på Black Lips senaste skiva Underneath the rainbow. Allt för att komma i stämning.

Nu är det sått. Och som vi ska skörda, får vi hoppas. Och ärligt talat mellan City, Chelsea och Liverpool. Finns det någon som inte unnar Gerrard denna framgång?

Fast Apokalypsen hade framkallat en mildare form av ångest! Klockan går f-n saktare än på jobbet! Särskilt när man går på alkoholångorna som kroppen avger dagen efter.

Framgångar skördar i övrigt Malmö FF. Framförallt 3-0 mot IFK Göteborg satt gott. Robin Olsen var 100% och John Alvbåge var 0%. Det kanske får Alvbåge att knipa igen ett tag.

De där ångorna avtog i andra. Då blev det ännu värre.

Är Gerrard rent av årets man i Liverpool?

Fast jag gillar Alvbåge. En frispråkig karaktär som sticker ut. En retsticka av rang.

En annan årets man är den ”mästerlige” ledaren Rob Ford. Onekligen är denne ofrivillige komiker årets entertainer. Han har skämt ut ett lag – Maple Leafs, fast det gjorde de rätt bra på egen hand – en stad och en hel nation.

Markus Rosenberg avgjorde mot Gefle IF. Rosenberg är hittills en positiv överraskning.

En annan som sticker ut är Teemu Lassila. Helt klart en annan målvakt som kan irritera motståndarna. Visst blir man förbannad men det är ändå skoj, det väcker känslor.

Trodde faktiskt, eller kanske mer befarade att Rosenberg skulle bli en ny Yksel Osmanovski efter åren på bänken. Kändes liksom avdankad. Icke!

Straff i slutet? Måhända men å andra sidan så kunde Liverpool fått två och Fernandinho borde blivit utvisad. Jordan ”Pacman” Hendersons röda var emellertid solklart.

Och så var de där igen. Jag pratar om Färjestads BK. De bara liksom lyckas. Vinnarkulturen sitter i väggarna. Nu blir förvisso sannolikt Skellefteå AIK en alltför svår nöt. Likväl, att vara så kritiserade och usla och ända ta sig till final. Hatten av.

Liverpool borde stängt matchen. Men egoismen hos Philippe Coutinho, Raheem Sterling och Daniel Sturridge slog till i precis fel läge. Det höll på att bli kostsamt.

I SHL såg två spelare som oavsiktligt åkte ihop…är inte det fem matchers avstängning nu för tiden?

För övrigt är rubriken hämtad från en storsäljare. Det är från Psaltaren 126:5 i den där stora boken om den där snickarpojken om någon vill slå upp det.

Och det där i Flandern runt. Frågan förra veckan var ju vad kvinnan gjorde där ute. Och det kvarstår såklart men hur tusan tänkte Johan Van Summeren? Gena över chikanen? Med cykel!

Calgary Flames stod för säsongens skönaste förlust. Förvisso mot Vancouver Canucks. New York Islanders stod för – sett ur mitt perspektiv – den skönaste vinsten för säsongen. Nu kan Flames som sämst välja femma i sommarens draft.

Den efterföljande polisutredningen, även om det kanske var tvunget, är ju löjlig. Det lättaste är ju att se till att publiken inte står mitt ute i vägen, refug eller inte.

Bra prestation av Jonas Blixt men jag skulle ju bara blogga om sport så…

Fast synd om Daniel Sedin som blev skadad mot Flames, till synes svårt också. Fast hur tusan kan Paul Byron skada någon? Byron är fysiskt sett ungefär som en högstadieelev. Han väger inte ens 70 kilo och är knappt 1,70 lång.

Fast den där brassen Coutinho är rätt bra ändå…