19 maj 2014
Figge, jag glömde, förlåt!
Jag glömmer rätt mycket saker. Det är inte åldern i sig utan bara att man med åldern lär sig att sålla bort sådant man inte behöver minnas. Typ födelsedagar och när ett möte är…hm.
Hur som helst, på grund av den glömska kommer ni denna vecka föräras med en otroligt begåvad skrift till. Dessutom samma dag. Och tillägnad en vän som förtjänar att få en skrift tillägnad sig.
Så på temat ovan får jag öppet erkänna att jag glömde att Arsenal vann en titel, den första sedan, jag gud vem vet. Man borde alltså inte glömt det. För det är en efterlängtad titel för ett lag som länge fallit på målsnöret.
Så nu vet jag efter lite efterforskning på den livslånga flugan internet. Nio år är det sedan förra gången Arsenal vann en titel. Då som nu var det FA-cupen. Jag skulle på ett sätt vilja håna Arsenal fast vad är det bra för? United är en sak Arsenal en helt annan.
Arsène Wenger är en envis jäkel och sannolikt hade troféerna varit fler om han tummat på sina självinförda regler – lite tidigare och oftare än Mesut Özil. Samtidigt får man ändå ge en eloge till Arsenal på samma sätt som lag som Chelsea förtjänar en spark där bak. Ingen liten utan en rejäl jäkel med bra ansats.
Arsenal har velat besegra sin motståndare genom att vara bättre, att vinna genom sin egen styrka. På samma sätt har Liverpool angripit årets Premier League. Lag som Chelsea lurpassar sig fram, det är i många fall något som kan betraktas som ovärdigt för ett lag av den rangen.
Jag tror Liverpools och Arsenals supportrar har en hel del gemensamt. Och lagen i sig respekterar nog varandra. Utan att gå in på detalj så tror jag man har en gemensam fiende i lag som United och Chelsea och det är större än rivaliteten mellan lagen.
City säger ni, nä slutsegrare måhända men de har i sin nyrikedom inte hunnit bygga upp den rivaliteten än. Fast om det går åt skogen och ägaren lämnar så kommer nog många garva gott åt dem, för i sin nyfunna framgång har supportrarna varit långt ifrån ödmjuka.
Arsenal och Liverpools struktur gällande värvningar är också relativt lika. Ungt och utvecklingsbart och ska man pynta så ska det vara värt det. Ja jag vet att Roy Hodgson och Kenny Dalglish inte var med på den båten men nu är det nya ägare och Brendan Rodgers vid rodret. Lönen står också i centrum för de båda klubbarna.
Det har dessutom lett till att klubbarna har haft svårt att hitta spelare. För vad lockar mer än att representera en anrik storklubb? Jo, pengar och en del klubbar gillar att strössla dem runt sig som om de gjort ett uttag i Monopol-banken.
Pengarna gör att spelare hamnar i allt mer obskyra klubbar. Klubbar som spelarna sedan gärna gnäller på och vill lämna. Till slut lämnar de och visst gör de samma sak igen, de nappar på fetaste bling-bling-dealen eller vad säger du Willian?
Den där bubblan kommer spricka för eller senare och vad händer då? Liverpool var illa ute bara för ett par år sedan, tur i oturen för nu har man styrt om skutan. Se på Serie A som kan kallas Serie C, se på Leeds, Portsmouth, Malaga, Glasgow eller varför inte damallsvenska Tyresö. Jag tror listan kan göras lång och den växer i takt med att pengakontrollanten tröttnar på sin leksak. Den dagen tror jag lag som Liverpool och Arsenal står stabilt i vinden.



Kommentarer